Instagram

onsdag 25 november 2009

Bakom glaset

Och om någon undrar hur det ser ut bakom korgen när man har en kamera monterad så ser det ut så här. En enda stor härva.

Avklarade deadlines

De två senaste nätterna har inneburit mycket jobb. Deadlines hit och dit. Nu är jag äntligen klar i alla fall. Tidigare idag (eller rättare sagt, igår) var jag på basket. Jag gillar sporten. Tyvärr har vi så dåliga hallar i Sverige att kreativiteten är begränsad på grund av ljuset och de få möjligheterna till olika vinklar.

I NBA till exempel är det vanligt att man fäster en kamera i taket ovanför korgen samt en eller ett par bakom korgen. Plus en i korgstommen och givetvis en på marknivå bredvid en... Och så jobbar man också mycket med blixtar där. Men när det inte finns samma möjligheter får man göra det bästa av situationen. Jag är lite sugen på att åka till Norrköping för att plåta i arenan där. Ljusmässigt ska den vara betydligt bättre än någon av stockholmshallarna. Däremot tror jag inte att det finns möjlighet att fästa kamera i taket där, tyvärr.

Idag (eller igår, hur man nu ser på saken) så satte jag i alla fall upp en korgkamera. Men det märktes att det var ett tag sen jag fotograferade basket. Fästanordningen hasade ner sig någon centimeter efter ett tag och fokuseringen flyttade på sig. Det blir bättre till nästa gång.







måndag 23 november 2009

Läxa till nästa år

Under fredagskvällen fick jag veta att jag skulle på LG Winterjam på Stadion dagen efter. Då var jag fortfarande i Norrbotten. Dagen efter landar jag i Stockholm på förmiddagen för att nästan direkt efteråt åka ut till arenan.

I vanliga fall när jag för första gången bevakar en ny sport kollar jag på bilder från de stora internationella byråerna, specialiserade fotografers hemsidor, googlar runt en stund och läser på forum om det är någon speciell teknik som används. Nu hann jag inte med det.

Så medan Robban och Martin som också var där lekte med pro-blixtar respektive tilt-shift surade jag mest över att jag inte hunnit göra min hemläxa om snowboardplåtande. Om vi säger så här: det gör en makalös skillnad med en eller ett par egna blixtar. Åkarna "poppar" ur bilden på ett helt annat sätt, speciellt med tanke på de färgrika kläderna de har. Hemma låg ett par blixtar som jag ändå inte kunnat använda eftersom batteriacket var urladdat.

Jag valde då att istället leta reda på en position som med befintligt ljus skulle ge en ren, bra vinkel. I det här fallet blev det en svart bakgrund med en strålkastare. Enkelt och nödvändigt eftersom jag måste ha vinnaren och bästa svensk på bild. Jag har en viss frihet att ta "mina egna" bilder men jag måste ändå leverera mall 1A så att säga innan jag får leka. Efter att ha sett den här tävlingen vet jag vad jag vill göra nästa år. Då tar jag med mig blixtarna. Det ger helt andra möjligheter.

Annars var jag i det närmaste förvånad över den otroliga access gavs. Man skulle i princip behöva trampa på en tv-kameraman för att få en tillsägelse. Annars: gå typ var som helst. Det gillas.




Flying to the moon...


onsdag 18 november 2009

Ledig

En timme och 20 minuter tar det att förflytta sig 110 mil norrut. Hemtrakterna helt enkelt. Här ska jag vara ledig några dagar.

Innan dess hann jag med att plåta två hockeymatcher. Igår var jag på Hovet och bevakade Djurgården-Frölunda. Redan vid lunchtid hade jag monterat en kamera ovanför jumbotronen. Just Globen-arenorna (Hovet och Globen) är dock problematiska på det området. Till skillnad från i Linköping och Jönköping där man kan montera en kamera i taket ungefär en timme innan match måste man här göra det flera timmar innan, ibland dagen innan.

Säkerhetskraven är oerhört höga (vid alla tillfällen gäller att det inte får finnas folk på isen under monteringstillfället på grund av risken med fallande föremål), enligt min mening oproportionerligt höga med tanke på hur det ser ut internationellt. På alla arenor utomlands jag monterat en takkamera kan man gå upp på catwalken betydligt senare än i Stockholm. Till och med O2 Arena i London har betydligt mer lättarbetade krav.

Jag kommer att sätta upp en kamera i Hovet vid några få tillfällen under säsongen: de viktiga matcherna. Då är det värt besväret.









Djurgården-Luleå i förra veckan.

onsdag 11 november 2009

Simningen avslutad

Sådär. Två dagar simning är avslutade. På plats var Phelps-hysterin något man kunde ta i. I medierna avtog dock intresset i takt med de dåliga resultaten. Simning är ofta roligt att bevaka. Eriksdalsbadet är tyvärr dock väldigt begränsande fotografimässigt. Men då får man också anstränga sig mer för att få en eller två unika vinklar. Idag blev det bra med Michael Phelps ryggtavla ovanifrån. Nästa gång, ja, då är det något annat.


Med tanke på uppsynen - VAD läser han?





Flygplansbilden - igen. Bara för att den är snygg i svartvitt.

Han flyger fram

Ser han inte ut som ett flygplan?

Phelpsmania

Det är Phelps-hysteri på World Cup-tävlingarna i Stockholm. Världens bästa simmare är här för att... ja, inte leverera bra resultat i alla fall. Vi kan säga att han är här för att tävla. Det räcker så.






Autografblocken hänger i luften.

Fotbollsgalan

För mig var det här tredje året i rad jag jobbade på Fotbollsgalan. Och tredje året i rad jag stod och plåtade pristagare mot en grå fond. Skillnaden i år var att allt ståhej skeppats ner till Malmö.

För Bildbyrån innebär Fotbollsgalan ett väldigt roddande. Studioblixtar ska tas med, scheman ska planeras tillsammans med våra säljare, specialackrediteringar ska efterfrågas och jobb ska koordineras. Som byrå ska bland annat mingel och direkta bilduppdrag mot tidningar, förbund och sponsorer göras i samma veva som en nyhetsbevakning av galan. Det är helt enkelt jobb för tre personer. Jag och Malmö-pågarna Emil och Daniel (Hövdingen) fick det ansvaret den här gången.

Tv-sändningarna började klockan åtta, vi började jobba klockan tre. Först fyra timmar senare, medan Hövdingen satt inne framför scenen och Emil backade upp med alternativa vinklar och några kvarvarande uppdrag så var jag alltså parkerad framför en fond där pristagare trillade in. Just den uppgiften är inte direkt glamorös. Utan att ha en aning om hur det gått i kategorierna kom det helt sonika folk som det ska tas en så standardiserad bild av som möjligt. Ofta fick jag viska till det assisterande förbundsfolket "vilken kategori vann hon i...?" eller "och vem var den tredje killen då?" när det var så hektiskt att det skapades en kö till fotograferandet.

Efter att tv-lamporna släckts såg jag dock till att göra en kupp. Med Guldbollen i hand, den som Zlatan Ibrahimovic vann, tog vi lite "specialbilder" bakom kulisserna. Se nedan.

Jobbet bakom galor av den här typen är ett lagarbete och produktion snarare än kreativt skapande, förenat med ett väldans slit. Nu håller vi andan till Idrottsgalan i januari...

Caroline Seger tog en trippel.
Mikael Stahre ville se bestämd ut. Det fick han göra.
Guldbollenkuppen!

Om Fredrik Ljungberg kan så kan väl jag också.

Inte hela sanningen

Vissa gånger är det nästan ingen idé att skicka matchbilder. Det är de där avgörande tillfällena, de gånger då ALLT står på spel. Såklart, MÅLET, avgörandet, det är ju väldigt bra att ha fångat på bild, men det som letar sig in i tidningarna är bilder på det som händer efter slutsignalen. Glädjen, sorgen, känslorna.

I söndags var jag på Djurgården-Assyriska. På slutsignalen stormade fansen planen, vilket vi alla hade väntat oss. Det som däremot inte var väntat var att några huliganer skulle ge sig på några av Assyriskas spelare. I tumultet såg jag ingenting av det, inte heller någon av mina fotografkollegor, vad jag har förstått. Framför min kamera såg jag bara segerrusig glädje. Det var alltså inte hela sanningen.







Dagen innan, på cupfinalen mellan AIK och IFK Göteborg, var det betydligt lugnare.