Instagram

söndag 25 oktober 2009

Derby

Derbyna mellan stockholmslagen är ofta speciella. Det finns en hatisk rivalitet mellan lagens fans som skapar en speciell atmosfär där man triggas till att vara på alerten hela tiden. Idag var det tyvärr inte en välspelad match, men på sina håll var den dramatisk. För mig var det utmanande att täcka matchen helt själv (vi brukar vara två stycken fotografer när det är derby eller riktigt stora matcher), skicka bilder direkt från kameran och samtidigt vara först med bilderna.

Nu tar jag i alla fall ledigt några dagar. Slutet av veckan blir hektisk. Krafterna behövs då.

Kenny Pavey gör 2-1.
AIK-spelarna klättrade upp mot läktaren efter 2-1-målet.


1-1-målet.



Förseningar

De senaste dagarna har inte varit roliga för oss som bor i Stockholm och som har bråttom att ta oss någonstans. På grund av ett EU-möte i stan forslas delegater fram och tillbaka över trafiklederna med hjälp av poliseskort. Detta medför till exempel att en biltur på 20 minuter (i vanliga fall) till Brommapojkarnas arena tar en timme och 20 minuter och att en ynka mil från Bromma till Stockholms Stadion tar en timme. En mardröm när man är i tidspress.

De två fotbollsmatcher jag bevakat i fredags och lördags blev stressande tillställningar. Till Djurgården-Örgryte som spelades idag kom jag 15 minuter efter avspark. Då är det bara att lägga ner ambitionerna man hade innan och försöka göra det bästa av situationen.

Tobias Hysén jublar efter ett mål.








fredag 23 oktober 2009

Bakom målet

När man gör något väldigt mycket, i det här fallet fotograferar hockey, så är det viktigt att hitta sätt att variera sig eller göra något nytt. I kvällens match satte jag en fjärrstyrd kamera med ett fisheye-objektiv bakom ett av målen. Den här gången lönade det sig. Den översta bilden visar en situation då en spelare blev skadad. Det är den enda vinkeln där man verkligen ser vad som händer och inte bara två ryggar. Den andra bilden fångar en situation som hade kunnat sluta riktigt illa (en slashing i ansiktet).

Utdelning på det här sättet är givetvis inget som går att räkna med varje gång, men ibland så...




Notera maskoten i bakgrunden...
Vad vill domaren egentligen?


Vy från den fjärrstyrda kameran.

onsdag 21 oktober 2009

Vardag

Direkt tillbaka till vardagen. Hockey i söndags, hockey i tisdags och hockey imorgon. Sen blir det som tur är en hel del fotboll till helgen. Annars hade jag nog snart börjat kunna skriva "hockeyfotograf" på visitkortet...

Mitt 200-400-objektiv gick ju som bekant sönder i London så jag hade det på reparation under senaste matchen. Istället fick jag använda ett 600/4. Till hockey. Det, damer och herrar, kan jag säga INTE är ett ultimat redskap för den här sporten. Imorgon är dock ordningen återställd.








Man kommer i alla fall nära med ett 600mm-objektiv...

fredag 16 oktober 2009

Snipp, snapp, snut

Gymnastik-VM fortsätter i helgen, men för mig är det över den här gången. Veronica Wagner slutade på 21:a plats och tävlar inte mer i årets VM. Med tanke på förutsättningarna (trasig utrustning) får jag känna mig nöjd med bilderna som fastnade idag.

I morgon åker jag hem till Stockholm. Skönt.

Rebecca Wing.
Veronica Wagner.


Depp efter en miss.

Bridget Sloan, USA.

Rebecca Bross, USA.

torsdag 15 oktober 2009

Finalisten

Kortare arbetsdag idag. Först sovmorgon, sedan ut en snabb sväng på stan för att plåta Veronica Wagner. Det bästa hade givetvis varit om bilderna hade tagits vid något landmärke eller om hon haft kläder på sig som lämpade sig för att göra ett spagathopp i luften (vi insåg ganska snabbt att kläderna skulle avslöja för mycket). Nu blev det shoppinggata istället.

Imorgon ska jag besöka Tate Modern innan finalen som börjar först halv sju på kvällen lokal tid. Och eh... shoppa. Det boostar säkert kreativiteten. Vi säger så.



Gneta på

Jag tror som sagt på att jobba sig ur en svacka. Att gneta på, att inte ge sig. Någon gång kommer det att lossna. Dock är det lite jobbigt att mitt långtele, 200-400:at, också blev skadat i transporten tillsammans med kameran. Skärpan ligger på kanske 90 procent av vad den borde. Jaja. Jag har i alla fall en bild idag som jag gillar. Det är bilden överst på Ida Jonsson som är tagen med lång slutartid. Den har en speciell känsla och är samtidigt väldigt ren.

Det har i övrigt varit en väldigt lång dag. Upp åtta på morgonen och hemkomst efter midnatt. Jag hade levererat bilderna från tävlingarna klart runt klockan nio lokal tid men eftersom det var kval skulle inte resultaten bli klara förrän runt elva. Först då stod det klart att Veronica Wagner blev första svensk att ta sig vidare till en 24-final - någonsin. Flygbiljetten hem fick bokas om, hotellvistelsen förlängas och mina planer hemma ställas in.

London vill inte släppa taget om mig. Än.

Ida Jonsson upp och ner.
Veronica Wagner blev historisk i att som första svensk att ta sig till 24-final.


Maria Edner trippelexponerad. Bara för att leka lite.
Alexandra Olsson i luften.

onsdag 14 oktober 2009

En svacka

Gymnastik-VM. I London. Pepp.

Jag tycker nog inte att gymnastik är så roligt att kolla på, men min erfarenhet från OS i Kina är att det är otroligt bildmässigt. Därav peppen.

Men den här resan började allt annat än bra. På arenan, efter en massa tråcklande med flyg och transport till O2 Arena, upptäcker jag att en av mina kameror gått sönder i transporten. Mina planer om att sätta en fjärrstyrd kamera i taket ovanför ett av gymnastikredskapen försvinner fortare än kvickt. Jag har alltså släpat med mig flera kilo extra utrustning utan att kunna använda det. Peppen försvann.

Nu blir det här ett tråkigt inlägg, men där och då hamnade jag i någon sorts "fotodepp". Man har ju sådana ibland. Det är inte speciellt kul, jag blir inte nöjd över någon av de bilder jag tar och inspirationen är långt borta. Jag är helt enkelt i en svacka.

Just nu har jag svårt att visualisera bilder framför mig. Idéerna ploppar inte upp i skallen som de brukar göra. Istället för möjligheter ser jag besvärligheter. Jag vill inte att det ska vara så. Framförallt känns det på något sätt egoistiskt när någon annan skulle kunna vara här och tycka att det här är roligt.

Det är bara att jobba sig ur svackan. Det löser sig ju till slut. Det kommer någon gång en bild som är bättre än de andra. Då brukar fler komma efteråt. Man får väl tänka positivt eller något...

Nu: tv-serier på datorn (för att tänka på annat än foto) innan det är dags för ett maratonpass imorgon. Just det här VM:et bevakas på ett lite speciellt sätt. Fokus är på damerna och jag har hittills bara hunnit plåta en halvtimme av herrarnas kval eftersom vi klämt in andra uppdrag på resan. Om det vill sig illa och de svenska tjejerna åker ur redan i kvalet imorgon kan jag sitta på ett plan hem till Sverige på torsdag. Och då bara fotograferat en och en halv dag av ett VM.

Veronica Wagner innan kvalet.



Björn Slånvall släpper ringarna i kvalet.

Mitt i allt fick jag åka tåg norrut, till Birmingham, för att träffa Jonas Olsson, fotbollsspelare.