Instagram

tisdag 29 juli 2008

OS hägrar

Jag är på semester, inbillar jag mig. På något sätt har varje dag under veckorna ändå handlat om jobb. Det är ju faktiskt OS-avfärd redan på måndag för mig och Nils Jakobsson. Min kollega Daniel Nilsson är redan i Japan och bevakar uppladdningen. Och han har börjat blogga.

Jag hann plåta lite friidrott förra veckan. Körde Canon på riktigt igen efter en lång testperiod med Nikon. Det gick... inte så bra. Ingen skärpa i grejerna helt enkelt. Så när Nikon ringde mig dagen efter och erbjöd mig använda deras utrustning under OS så var valet inte så hemskt svårt. Idag var jag och plockade ihop en del av kamerorna och objektiven. Senare i veckan ska jag ha fått allt som jag behöver med mig.

Det börjar också kännas att det är nära nu. OS är ju det största man kan göra som sportfotograf. Det blir intressant att se hur länge orken håller där borta. Därför vill jag verkligen hålla mig från datorn till dess. Vila behövs.


Christian Olsson gjorde på DN-galan sitt sista hopp.

Stefan Holm.

Här blev jag riktigt blöt.

onsdag 23 juli 2008

Fosterställning


På DN-galan igår. Foto: Jimmy Wixtröm.

Ja... vad ska man säga? Målande beskrivning av bilden i Jimmy Wixtröms blogginlägg. Ganska sanningsenligt, faktiskt.

måndag 21 juli 2008

Stress utan ro

Den senaste tiden har varit minst sagt jäktig. Jag har helt enkelt inte haft någon ork till att göra sådant som är viktigt, typ städa, tvätta och... blogga.

Italien var jobbigare än jag trodde. På fyra dagar avverkade jag 140 mil i bil (135 av dem på tre dagar). För en norrlänning som mig ska det ju egentligen inte vara ett problem, men när man lägger på att mitt 400mm-objektiv gick sönder direkt, att jag aldrig lyckades fixa italienskt mobilt bredband (trots en hel dags arbete på det) och att jag fick sova två timmar mellan tisdag och onsdag eftersom jag skulle upp i bergen och plåta Juventus träning, så var jag inte direkt pigg när jag landade i Sverige.

När jag kom hem slängdes jag rakt in i det sociala livet. Och som vi alla vet gäller det att prioritera det ibland. Dagen efter vankades det SM i simning i ett väldigt blött Norrköping. Där gick givetvis ett till 400-objektiv sönder.

Jag fick i alla fall chansen att plåta vattenpolo för första gången. Och det var betydligt svårare än jag trodde. Jag låg nämligen i vattnet och försökte få schyssta undervattensbilder. Det gick... sådär. Den undervattenspåse jag har erbjuder inte direkt den bästa möjligheten att SE vad man tar bild av. Det blir väldigt mycket att man siktar, trycker och hoppas på att det blir något.

En snabbsummering av veckan, i bildform:
Utsikt över Lugano
IFK Göteborgs nya stjärna Robin Söder (17 år!).
Joline Höstman dyker ner i vattnet.
Lars Frölander.
Therese Alshammar.

Vattenpolo.

tisdag 15 juli 2008

Argh!

Idag höll jag på att gå isär i två delar. Efter en mellanlandning i Amsterdam och lite strul med biljetten landade jag så i Milano. Efter två misslyckade flygplansmåltider bestämmer jag mig för att ta en pizza på flygplatsen. Gött, tänker jag. Men då finns det Hindret. Den här kassörskan är världens absolut långsammaste. Hon bara inte tänker (ja!) och pratar långsamt, utan hon också går och utför sina rörelser i slow-motion. Hon är helt enkelt min nemesis just i denna situation. En hungrig Joel kan bli ganska grinig...

I alla fall, det tar för henne typ ÅTTA MINUTER att ta EN persons beställning. Och sen åtta minuter för nästa. Och sen åtta minuter för nästa. När jag väl mumsat i mig kaloribomben går jag ut till hyrbilen och packar upp resväskan för att direkt finna att min gps är stulen. Det är helt enkelt någon idiot på bagagehanteringen som plockat ur den är min incheckade väska. Här och då var mitt förtroende för italienarna nere på en absolut botten.

Några timmar senare är jag dock glad igen. San Marino är vackert, och det är ohyggligt roligt att speeda på de smala, snirkliga vägarna.

Men nu vet jag inte. Efter att ha jobbat klart tänkte jag ta en matbit. Men det går inte. För jag kommer inte ut. Dörren till det fyrastjärniga hotellet är låst! LÅST! Och bara för det måste jag gå upp klockan åtta på morgonen, eftersom jag nu inte kan förnya parkeringsbiljetten. Argh!


Urklipp ur en sportbild från idag. Det här är alltså bakgrunden till sporthändelsen. Jepp...

Just det. Vad gör jag här? Bevakar IFK Göteborgs match i Champions League-kvalet. Så.

måndag 14 juli 2008

Tillbaka på jobbet

Det kändes lite konstigt att börja jobba igen. Presskonferensen med damernas handbollslandslag var en presskonferens och inte så mycket mer än det. Det går liksom inte att variera sig hur mycket som helst på sådana. Fotbollsmatchen efteråt var däremot en serie av missade bilder. En semester gör att man tappar i reaktion, men att det var så länge sedan jag plåtade fotboll var tydligt. Miss, miss, miss.


Presskonferens med handbollslandslaget.

Nu sitter jag i alla fall på Arlanda, som vanligt, och väntar på att flyga till Milano. Mer om det på bloggen ikväll.

måndag 7 juli 2008

Tillbaka från Gotland

Jag kom ju tillbaka till Stockholm som hastigast för att packa om väskorna. Dagen efter bar det av iväg till Gotland. Två dagar i Visby innan vi 16 personer drog till Fårö för att bada, spela strandfotboll och sola. Att överhuvudtaget befinna sig där var så skönt. Inget internet och oftast inte heller någon täckning på mobilen. Det hade varit en mycket lyckad semester om det inte vore för det här. Föraren var - jag. Efter att ha vuxit upp med hundar fullkomligen älskar jag dem. Att se en fin labrador lida på det sättet var inte roligt. Förhoppningsvis överlever den, men av vad jag fick höra idag hade den det tufft efter de långa operationerna.

Under minisemestern fick mina egna kameror stanna hemma, ersatta av en Iphone. Det funkar ibland.

Visby sommartid är ett skönt ombyte från jäkten hemma.
Jag INNAN den just nu grymma solbrännan.

Jag gillar raukens frilla. Hög och bullig.